I ett hav av leksaker

Emma Lindgren sitter med en gaffel i ena handen och en halvt skalad banan i den andra. Solen lyser in genom köksfönstret och lägenheten luktar nylagad mat. Benjamin sitter i sin barnstol och tittar storögt på den kladdiga lilla biten banan han har i sin hand. Ska den ner i magen eller ner på golvet?

– Ursäkta att vi sitter och äter men Benjamin vaknade just, så jag kände att det var lika bra att passa på, säger Emma med ett skratt och vi skakar hand.

Vårsolen ligger lagom stark över Hageby i utkanten av Norrköping och en orange- och svart fläckig katt möter mig när jag går in i köket. Vid bordet sitter snart tvååriga Benjamin och äter. Han ser på mig med stor förvåning och undrar säkerligen vad för typ jag är som klampar in mitt i deras middag en helt vanlig aprildag.

Chockartat besked med positiva reaktioner

– När jag fick veta att jag var gravid kom det som en chock, samtidigt som jag blev glad, säger Emma. Benjamin var inte planerad men vi hade ju ändå pratat om att skaffa barn, men beslöt oss för att ta det som det kommer.

I december 2008 föddes Benjamin, Emmas och hennes sambo Jimmys första barn. De båda föräldrarna var 21 respektive 23 år gamla och de fick positiva reaktioner från i stort sett alla.

– Den enda som fick en negativ reaktion var min mamma, berättar Emma med ett skratt. Hon tyckte vi var för unga men hon ändrade sig snart.

Under samtalets gång har vi förflyttat oss till vardagsrummet och katten har sprungit ut på balkongen. Emma slår sig ner i den bruna skinnsoffan medan Benjamin går runt i rummet med en liten boll i handen samtidigt som fascinationen för min handväska som står lutad mot fåtöljhörnet tycks vara slående.

– Nej Benjamin, det är flickans väska, säger Emma upprepande gånger under samtalet och Benjamin ser lika besviken ut varje gång när han inte får gå igenom mina prylar.

En ung mamma med ”egentid”

Emma ser ut som vilken ung kvinna som helst. Välsminkad och iförd en svart tunika med svarta strumpor. Faktum är att hon ser mer uppklädd ut än vad man ofta tror om mammor med småbarn. Man tror att de knappt ska hinna äta i många fall på grund av deras busungars små upptåg. Men den stressen tycks vara som bortblåst och Benjamin verkar vara en lugn liten kille.

- Nu är man ju två som kan dela ansvaret om honom, men det måste vara riktigt kämpigt att få sköta allt själv, säger Emma medan Benjamin springer runt i rummet och leker.

Plötsligt öppnas ytterdörren och Benjamin sätter fart ut i hallen. Det är Jimmy som har kommit hem från jobbet. Han hälsar och slår sig ner vid datorn medan mitt och Emmas samtal fortsätter och Benjamin leker i bakgrunden.

- Många par gör slut när barnet väl kommit, berättar Emma. Så jag är väldigt glad att Benjamin har båda sina föräldrar. Är man ensam har man ju inte tid med “ensamtid”, fortsätter hon.

Under samtalet ser jag på Emma att hon är en van mamma, trots sina unga år. Men även att hon och Benjamin står varandra nära och att hon är väldigt rädd om honom.

- När Benjamin skulle komma var jag mest rädd för att något skulle gå fel under förlossningen, säger Emma. Att han skulle ha någon sjukdom eller att han inte skulle komma ut, så det skulle bli akut kejsarsnitt.

Hellre ung än gammal

- Självklart ska man inte vara för ung när man får barn, men annars finns det faktiskt inga nackdelar med att få barn tidigt, säger Emma. Hon fortsätter med att berätta att om man får barn tidigt är man fortfarande ganska ung när barnet själv blivit vuxet och man får vara en del av deras liv mycket längre än om man får barn sent. Å andra sidan får man så många möjligheter att göra det man själv vill om man inte skaffar barn i tidig ålder, berättar hon vidare.

- Jag känner inte att jag har missat något p.g.a. att jag fick barn tidigt, säger Emma. Det finns inget bättre än att se Benjamin växa upp och lära sig nya saker.

– Ursäkta att vi sitter och äter men Benjamin vaknade just, så jag kände att det var lika bra att passa på, säger Emma med ett skratt och vi skakar hand.

Vårsolen ligger lagom stark över Hageby i utkanten av Norrköping och en orange- och svart fläckig katt möter mig när jag går in i köket. Vid bordet sitter snart tvååriga Benjamin och äter. Han ser på mig med stor förvåning och undrar säkerligen vad för typ jag är som klampar in mitt i deras middag en helt vanlig aprildag.

– När jag fick veta att jag var gravid kom det som en chock, samtidigt som jag blev glad, säger Emma. Benjamin var inte planerad men vi hade ju ändå pratat om att skaffa barn, men beslöt oss för att ta det som det kommer.

I december 2008 föddes Benjamin, Emmas och hennes sambo Jimmys första barn. De båda föräldrarna var 21 respektive 23 år gamla och de fick positiva reaktioner från i stort sett alla.

– Den enda som fick en negativ reaktion var min mamma, berättar Emma med ett skratt. Hon tyckte vi var för unga men hon ändrade sig snart.

Under samtalets gång har vi förflyttat oss till vardagsrummet och katten har sprungit ut på balkongen. Emma slår sig ner i den bruna skinnsoffan medan Benjamin går runt i rummet med en liten boll i handen samtidigt som fascinationen för min handväska som står lutad mot fåtöljhörnet tycks vara slående.

– Nej Benjamin, det är flickans väska, säger Emma upprepande gånger under samtalet och Benjamin ser lika besviken ut varje gång när han inte får gå igenom mina prylar.

Emma ser ut som vilken ung kvinna som helst. Välsminkad och iförd en svart tunika med svarta strumpor. Faktum är att hon ser mer uppklädd ut än vad man ofta tror om mammor med småbarn. Man tror att de knappt ska hinna äta i många fall på grund av deras busungars små upptåg. Men den stressen tycks vara som bortblåst och Benjamin verkar vara en lugn liten kille.

- Nu är man ju två som kan dela ansvaret om honom, men det måste vara riktigt kämpigt att få sköta allt själv, säger Emma medan Benjamin springer runt i rummet och leker.

Plötsligt öppnas ytterdörren och Benjamin sätter fart ut i hallen. Det är Jimmy som har kommit hem från jobbet. Han hälsar och slår sig ner vid datorn medan mitt och Emmas samtal fortsätter och Benjamin leker i bakgrunden.

- Många par gör slut när barnet väl kommit, berättar Emma. Så jag är väldigt glad att Benjamin har båda sina föräldrar. Är man ensam har man ju inte tid med “ensamtid”, fortsätter hon.

Under samtalet ser jag på Emma att hon är en van mamma, trots sina unga år. Men även att hon och Benjamin står varandra nära och att hon är väldigt rädd om honom.

- När Benjamin skulle komma var jag mest rädd för att något skulle gå fel under förlossningen, säger Emma. Att han skulle ha någon sjukdom eller att han inte skulle komma ut, så det skulle bli akut kejsarsnitt.

- Självklart ska man inte vara för ung när man får barn, men annars finns det faktiskt inga nackdelar med att få barn tidigt, säger Emma. Hon fortsätter med att berätta att om man får barn tidigt är man fortfarande ganska ung när barnet själv blivit vuxet och man får vara en del av deras liv mycket längre än om man får barn sent. Å andra sidan får man så många möjligheter att göra det man själv vill om man inte skaffar barn i tidig ålder, berättar hon vidare.

- Jag känner inte att jag har missat något p.g.a. att jag fick barn tidigt, säger Emma. Det finns inget bättre än att se Benjamin växa upp och lära sig nya saker.